Falu gruva 17 augusti 1734 efter tidigare besök 26 jan 1734 Vid kanten av Stora Stöten, Falu gruva, mitt för Gruvmuseet. Aldrig har någon poet kunnat beskriva Styx, Regnum Subterraneum och Plutonis eller någon theologus helvetet så fasligt, som det här synes. Ty utanför går en förgiftig, stickande svavelrök upp, som långt ikring förgiftar luften, att man ej utan möda må komma dit. Denna fräter jorden, att inga örter kunna växa omkring.    Nere härunder äro oräkneliga mörka, av solen aldrig åskådade konkamerationer med os, damm och hetta uppfyllde till 450 alnars djup under den tunga och hårda jorden. I dessa gå över 1 200 solifugi, (olim) ad metalla damnati, ljusskygga, dömda till gruvorna, och som djävlar svarta laboranter, vilka sot och mörker omgiva med rök och os på alla sidor. Väggarna äro mörka av sot, golvet slipprigt av sten, gångarna trånga, ingrävda såsom av mullvader, på alla sidor av ett skarpt vitriolo veneris inkrusterade, och taken drypa av det korrosiva vitriolvattnet. Ras fruktas stadigt, utan sperans, hopp, på en minuts tid av ett säkert liv, vilket vid minsta knäpp befaras och då momento citius, på mindre än ett ögonblick, allas liv förockte kunde, utan refugium, tillflyktsort, för en av dessa fördömda. Dessutom vet jag ej, vad ängslighet enom påkommer nere vid porten av detta regno, eller otrolig längtan att komma upp. De här varande damnati gingo nakna till medianen, havandes för munnen en ullen lapp, att rök och damm alltför hoptals ej måtte insupas. Här gavs icke rådrum få taga ett rent anddrag, svetten rann ur deras kropp som vatten ur en påse. Hur snart var icke här att gå fel ett steg, ned i de underliggande oändliga hål, hur snart kunde icke en liten sten nedfalla på ditt huvud, hur snart kunde icke en svimning komma över en, då man gungade på de sviktande stegar, som 2 à 3 voro fästade i varandra.    Men huru svårt och fasligt det är, fattas aldrig arbetare, utan människorna söka med force och största iver få arbete här, på det det kära brödet må vinnas… Efter www.linnewashere.se

Falu mine 17th August 1734, following an earlier visit 26th January 1734. At the edge of Stora Stöten, Falu mine, in front of the mine museum. No poet has ever been able to describe Styx, Regnum Subterraneum and Plutonis or any theologus hell as terrible as the one found here. A poisonous, pungent sulphurous smoke comes up from the mine, so polluting the air for such a distance that it is difficult to approach. The smoke corrodes the earth so badly that no plants can grow here.    There are innumerable dark caverns down below, never reached by the sun, filled with fumes, dust and heat, reaching down 250 metres into the hard and heavy earth. More than 1 200 solifugi, (olim) ad metalla damlati, labour here like the Devil’s black slaves, surrounded on all sides by soot, smoke and fumes. The walls are covered by soot, the stone is slippery underfoot, the passages are narrow, burrowed as if by moles, and encrusted with a pungent vitriolo veneris. Corrosive, vitriolic water drips from the roof. There is always a danger of collapse, without a minute’s notice, which can endanger their safety. They fear the slightest creak, which momento citius could extinguish all life, with no refugium for any of these damned souls. I do not know what fear would strike me down at the gate of this realm, regno, or what overwhelming desire to come up. These damnati walk around, naked to the waist, with a woollen cloth over their mouths to prevent them breathing in too much smoke and dust. But they are given no pause in which to breathe clean air. The sweat runs from their bodies like water from a bag. How easy it would be to stumble into one of the innumerable holes, how easy for a stone to fall onto your head, how easy to be overcome by faintness when walking along the sagging planks that are fastened together in twos and threes.    But despite the great difficulty and danger of this work, there is no lack of labourers, since people are keen to work here in order to earn their bread, just getting enough to keep them alive. From www.linnewashere.se